William Petzäll, fd. riksdagsledamot för Sverigedemokraterna sitter som bekant kvar på sin plats i riksdagen som politisk vilde. Jag gillade William som politiker och person otroligt mycket. Den ambitiöse William växte till att bli en förebild för mig trots att han är ett halvår yngre än mig. Jag var otroligt glad över att han var en av dem som skulle representera oss i riksdagen. Jag blev även glad den dagen han valdes som ordförande för partiets ungdomsförbund SDU.
I talarstolen var det få personer som kunde stå emot William och hans retoriska förmåga gjorde att många politiska motståndare blev rädda när de skulle möta honom. Han kunde få vilken politikerveteran som helst på fall.
Som privatperson var han omtänksam och trevlig. Han var rolig att prata med och givetvis ett gott sällskap. Det gick inte att inte tycka om honom. På grund av detta har det länge varit svårt för mig att inse vad som har hänt en god vän och hur han kunde förvandlas så mycket. Jag inser nu att det inte är samma William som tidigare, detta är något jag och många med mig beklagar.
Jag förstår att William nu har det otroligt tufft. Därför hoppas jag att vi alla en dag ska få tillbaka den William vi en gång kände. Som ett första steg bör han hoppa av sitt riksdagsuppdrag och söka hjälp. Gör han detta och visar att han på riktigt försöker kämpa emot det som förändrat honom hoppas jag att han accepterar stöd från oss som vill hjälpa honom.
I samband med att jag på facebook spred ett upprop där flera ber William att avgå som riksdagsledamot skrev jag följande:
“Jag önskar en gammal vän inget ont. Jag önskar en gammal vän det bästa, och vill finnas till för stöd om han fattar det rätta beslutet. Snälla William, gör vad som är rätt nu. Glöm inte dina gamla vänner som jobbat så hårt. Glöm inte vem du är. Vi finns där för dig men du måste själv fatta det rätta beslutet.“
Jag hoppas att William tagit del av texten och tar orden för vad det är. Jag önskar honom med handen på hjärtat endast det bästa.
