Det första ärendet som kom upp för diskussion handlade om en planeringsstrategi för området Skärblacka. Det är såklart intressant, men för oss som inte bor i området är det svårt att fatta bra beslut för alla dem som lagt sin röst på oss utan bättre insyn. Detta kan ses som ett tydligt exempel på varför det är skamligt att de övriga partierna inte låter oss ha insyn i kommunens styrelser och nämnder. Insyn i dessa skulle underlätta för oss att fatta rätt beslut och det skulle inte innebära någon kostnad eller extra arbete för kommunen.

Innan motionerna skulle upp för debatt beslutades det att ändra beräkningen av den årliga kontrollavgiften och timtaxan för offentlig kontroll inom livsmedelsområdet vilket resulterade i en höjning. Det tecknades ett hyresavtal i ”Kvarteret Aspängen 5″ som handlade om 12 lägenheter för äldre behövande och till sist beslutades det att inte genomföra tidigare besparingskrav för Räddningstjänsten Östra Östergötland.

Den första motionen under dagen kom ifrån Morgan Eklund (S), och handlade om att utreda modeller för en långsiktig budgethantering i nämnder och enheter. Debatten kring detta var minst sagt intressant, då främst eftersom vänstermajoriteten med Socialdemokraterna i spetsen i kommunstyrelsen var emot motionen. Eklund gick alltså emot partilinjen i denna fråga, och då allianspartierna stödde hans förslag fanns det en chans att den kunde gå igenom eftersom även vi Sverigedemokrater stödde motionen. Antagligen på grund av rädslan för en förlust gick kommunstyrelsens ordförande Lars Stjernkvist (S) själv upp och backade från vad som tidigare sagts och yrkade istället på ett bifall. Detta var ett av flera exempel under dagen som pekar på att de tre vänsterpartiernas ledamöter ser Stjernkvist som något av en gud eftersom samtliga vips helt plötsligt var för motionen. Partipiskan viner och likt en rädd fårflock följer de honom dit han pekar.

Nästa motion var skriven av Bengt Ekström (KD) och handlade om att ha gemensam marknadsföring med SMHI. Det är ett jättebra initiativ som kan innebära bra publicitet för Norrköpings kommun samtidigt som utökade samarbeten med andra verksamheter är positivt. Jag valde att i ett kort anförande säga detta och samtidigt yrka bifall på att-sats 1 och 3. Att-sats 2 handlade om att visa vädret på lämpliga ställen i kommunen vilket förvisso kan vara bra, men det var inget vi i dagens ekonomiska läge vill prioritera. Vänstermajoriteten lyckades avslå motionen.

Dagens sista motion för debatt kom ifrån mig och handlade om att införa ett diskussionsforum på kommunens hemsida. Kommunstyrelsen ville avslå motionen vilket också stöddes av de ledamöter som gick upp i talarstolen. Deras huvudargument var att det inte är kommunens uppgift att politikerna ska föra en dialog med väljarna utan att det låg på partiernas bord. Jag var dock redan i mitt öppningsanförande tydlig med att det ena inte utesluter det andra och att kommunens hemsida är en självklar plats där folk söker sig för att diskutera eller ta reda på aktuella händelser i kommunen. Jag påtalade även att det är bra att kommunen gjort en satsning på sociala medier, men att detta främst når de yngre generationerna medan de äldre generationerna gärna diskuterar på Norrköping kommuns hemsida. Motionen avslogs.

Nedan tar Chang, som påhittad folkpartist, fighten mot främlingsfientlighet.

Nedan tar Chang strid för jämställdhet genom att baka en ”genuscertifierad sockerkaka”.

I talarstolen var det få personer som kunde stå emot William och hans retoriska förmåga gjorde att många politiska motståndare blev rädda när de skulle möta honom. Han kunde få vilken politikerveteran som helst på fall.

Som privatperson var han omtänksam och trevlig. Han var rolig att prata med och givetvis ett gott sällskap. Det gick inte att inte tycka om honom. På grund av detta har det länge varit svårt för mig att inse vad som har hänt en god vän och hur han kunde förvandlas så mycket. Jag inser nu att det inte är samma William som tidigare, detta är något jag och många med mig beklagar.

Jag förstår att William nu har det otroligt tufft. Därför hoppas jag att vi alla en dag ska få tillbaka den William vi en gång kände. Som ett första steg bör han hoppa av sitt riksdagsuppdrag och söka hjälp. Gör han detta och visar att han på riktigt försöker kämpa emot det som förändrat honom hoppas jag att han accepterar stöd från oss som vill hjälpa honom.

I samband med att jag på facebook spred ett upprop där flera ber William att avgå som riksdagsledamot skrev jag följande:

”Jag önskar en gammal vän inget ont. Jag önskar en gammal vän det bästa, och vill finnas till för stöd om han fattar det rätta beslutet. Snälla William, gör vad som är rätt nu. Glöm inte dina gamla vänner som jobbat så hårt. Glöm inte vem du är. Vi finns där för dig men du måste själv fatta det rätta beslutet.”

Jag hoppas att William tagit del av texten och tar orden för vad det är. Jag önskar honom med handen på hjärtat endast det bästa.

När jag inför deltagarna hälsade Jimmie Åkesson välkommen passade jag på att berätta om partiets senaste siffror från opinionsinstitutet yougov där partiet får en toppnotering och 8,9 procent av rösterna. Jag belyste även vikten av att redan nu introducera vänner, bekanta och familjemedlemmar för partiet så att vi har många namn på våra fullmäktigelistor inför valet 2014 och så att vår medlemskår kan öka. Både Jimmie Åkesson och jag ser gärna att vårt medlemsantal växer för att kunna bygga upp vår organisation och se till att vi kan prestera efter det allt mer växande behovet av en Sverigedemokratisk politik såväl lokalt i Östergötland som nationellt.

Vi från SD Östergötland tackar Jimmie Åkesson för en trevlig träff och hoppas att han kommer tillbaka på ett nytt besök nästa år.

Måndagen började med en sväng till kontoret i Rådhuset. Där blev det flera telefonsamtal och tillslut kunde de 200 kallelser som skulle skickas skrivas ut innan det var dags att bege sig hem igen. Hemma väntade min flickvän som hjälpte till att vika, stoppa i kallelserna i kuverten och sedan sätta på frimärken samt klistra igen breven. När denna övning var klar kunde jag äntligen ta det lugnt och skriva lite på bloggen och SD:s hemsidor om tidigare händelser.

Tisdagens höjdpunkt bestod av en träff med två personer som ville veta mer om SD:s politik. Det var så klart mycket trevligt och de två kunde precis som många andra som sökt sig till oss få svar på tal efter medias ofta mycket märkliga beskrivning av Sverigedemokraterna. Jag påbörjade och skrev klart en motion om att öka invånarnas inflytande i kommunen som förhoppningsvis kan lämnas in snart. Ett liknande system som beskrivs i motionen har visat sig mycket användbart i flera länder och några kommuner i Sverige har redan infört det idag. Det blev även några längre telefonsamtal innan jag begav mig till Finspång för styrelsemöte med SD Norrköping (som innefattar kommunerna Norrköping, Söderköping och Finspång).

Under onsdagen fick jag träffa en partimedlem som ville prata om hur han ansåg att partiet skulle utvecklas lokalt och vad han ansåg att vi gjorde rätt respektive fel. Det är kul att få höra andras åsikter för att få en bättre bild av arbetet som sker eftersom många av oss som varit aktiva i några år kanske inte har samma perspektiv som dem ”utifrån”.

Det blev en tidig torsdagsmorgon som började med ett gruppledarmöte i Rådhuset. Även denna gång diskuterades det bland annat IT-frågor, och det var glädjande att höra att flera av kommunens tjänstemän byter ut papper mot Ipads. Detta kan ses som en del av en motion jag lämnat in som innebär ett mindre användande av papper till förmån för just läsplattor. Införs detta i en stor skala innebär det en effektiviserad procedur som sker när utskick görs, mer hänsyn till miljön samt en besparing från kommunens sida med hundratusentals kronor. Resterande delen av dagen bestod mest av det vanliga… mejlande och ringande.

På fredagen kom äntligen de efterlängtade handlingarna inför kommunfullmäktige som skall ske nästa gång den 19 december. Denna gång kommer endast en av mina motioner upp till debatt, som handlar om att införa ett diskussionsforum på kommunens hemsida, men det finns flera intressanta ärenden på dagordningen ändå. Kommunstyrelsen föreslår inte helt oväntat att avslå motionen, vilket är ännu ett tecken på kommunledningens ovilja att skapa förändring, öka medborgarinflytandet och ta ett eget ansvar. Innan dagen kunde avslutas med en god och efterlängtad middag fanns det en del samtal som behövde göras inför lördagens träff med Jonas Åkerlund.

Under lördagen kom vice partiordförande Jonas Åkerlund på besök och ett flertal medlemmar och sympatisörer fick chansen att lyssna på honom och ställa frågor. En mer detaljerad beskrivning av träffen har jag skrivit på bloggen tidigare och kan läsas där.

Jonas pratade mest om hur många av de etablerade partierna försöker förändra historien. Han talade även om hur arbetet i riksdagens konstitutionsutskott går till samt om bemötandet mellan riksdagsledamöter och tjänstemän. I många fall behandlas tjänstemännen dåligt av ledamöter från andra partier. Till dessa hade det även spridits rykten om att vi Sverigedemokrater skulle vara extra otrevliga och obehagliga personer. Efter vårt riksdagsinträde kunde dessa rykten så klart motbevisas och den hierarki som byggts upp av de övriga ledamöterna blev snart ifrågasatt. Efter Jonas Åkerlunds anförande, som varade i ungefär en timme, fick deltagarna chansen att ställa frågor. Många av frågorna rörde ämnet assimilering och bemötandet i riksdagen efter riksdagsinträdet.

Lördagens träff var Jonas Åkerlunds andra besök i Östergötland. Den tidigare träffen med Jonas ägde rum, hösten 2008 i Norrköping. Det var då det första större mötet för länets Sverigedemokrater. Det råder inga tvivel om att Jonas är mycket uppskattad talare, därför kan vi tveklöst konstatera att det endast lär vara en tidsfråga innan han besöker länet igen.

Efter några telefonintervjuer med Norrköpings Tidningar och Folkbladet började jag måndagsförmiddagen med att förbereda inför gruppträffen för fullmäktigegruppen som vi var tvungna att skjuta på eftersom jag och en till i gruppen behövde förbereda oss veckan innan för landsdagarna och därför inte hann med en fullmäktigegruppträff veckan innan som planerat. Det gick ganska snabbt och vi gick igenom hur vi skulle förhålla oss till de ärenden som skulle diskuteras under fullmäktige på eftermiddagen. Vid 16.30 började kommunfullmäktige, vilket kan anses ha varit ett av de trevligare sammanträdena den senaste tiden. Även denna gång tog det inte slut förens vid 22-tiden, vilket gör att man lätt blir trött. En mer detaljerad beskrivning av fullmäktige finns att läsa i ett annat inlägg här på bloggen.

Under tisdagen medverkade jag i insticket med anledning av att Sverigedemokraterna idag har socialkonservatismen som primär ideologi. Inslaget kan ses på 24nt och ni kan trycka här för att se det. Hans Michajlov som är Norrköpings Tidningars ledare och har skrivit en del om mig och SD medverkade också i inslaget och detta var första gången jag fick träffa honom. Efter medverkan i Insticket begav jag mig till Rådhuset för att hämta lite saker och förbereda ett utskick till medlemmar och sympatisörer innan det bar av till Linköping för nytt möte på kvällen. Kvällsmötet som handlade om regionindelningen ägde rum i landstingshuset och var anordnat av Marie Morell (M) och Jan-Owe Larsson (M) som är ordförande för styrelserna i landstinget respektive regionförbundet Östsam. Förutom att det ser ut som om vi lyckligtvis slipper bilda storregion så kan man inte påstå att mötet gjorde någon så värst mycket smartare. Förutom jag själv från Sverigedemokraterna medverkade Joakim Pripp som är vår gruppledare i landstinget.

Onsdagen blev en heldag med att skriva nya ekonomiska riktlinjer för SD Östergötland, förbereda och förbättra dagordningen till torsdagens distriktsstyrelsemöte samt bereda och föreslå beslut till alla punkter. Med mig var min partivän Johan Karlsson som är sekreterare i SD Östergötland och även gruppledare och ordförande för SD Linköping. Den nya arbetsordningen som arbetats fram för SD Östergötland är en del av ett förnyelsearbete inom vårt distrikt och redan nu ser vi att det kommer att förenkla och förbättra arbetet framöver.

Mestadels spenderades torsdagen med att handskriva några brev för att få iväg kallelsen som jag tidigare arbetat med till sympatisörer och medlemmar. Efter detta blev det ett flertal telefonsamtal innan jag senare, runt 16.00 begav mig till pendeltågsstationen för att åka till Linköping. Tåget var försenat vilket också innebar en kvarts försening till distriktsstyrelsemötet i stadshuset. Dock var det ingen större skada skedd och ett givande möte kunde avklaras så att vi kunde bege oss hem igen runt 20.00.

Fredagen förblev en arbetsdag hemma, med många långa telefonsamtal och en hel del mejlande. Efter torsdagens distriktsstyrelsemöte fanns det en del saker som behövde ordnas och inför kommande aktiviteter behövde vissa detaljer spikas. En person som var intresserad av vår politik fick svar efter ett givande telefonsamtal och jag lyckades få svar på en del frågor om kommunens verksamheter efter att ha kollat med berörda parter.

På lördagseftermiddagen var det äntligen dags för årets första julbord arrangerat av SD Östergötland. Julbordet hölls i Laxholmskällaren som ligger i arbetets museum i Norrköping. Med var aktiva Sverigedemokrater med styrelse- eller förtroendeuppdrag i Östergötland och det var många trevliga samtal, glada miner och skratt under kvällen. I fem timmar lyckades jag få i mig sex tallrikar julmat innan jag begav mig hemåt.

Söndagen började med en härlig sovmorgon. Utskicken var fortfarande kvar att ordna med, vilket innebar många timmars brevskrivande tills alla 200 brev var färdigskrivna och alla frimärken var påsatta. Sedan blev det en promenad med hunden för att senare dricka lite glögg och fira andra advent med min sambo.

Dagens första motion handlade om ett av mina absoluta favoritområden, företagande, och var lagd av Päivi Johansson (M). Motionen handlade om att genom lämpliga insatser uppmuntra och stimulera Ung Företagsamhet på gymnasieskolorna samt ge förslag på hur man kan uppmärksamma och belöna engagerade lärare i
Ung Företagsamhet (UF). Jag höll ett anförande om varför motionen var bra och att Norrköping behöver fler UF-företagare. Sedan starten av projektet 1980 har över 120 000 nya jobb skapats tack vare Ung företagsamhet. Jag var dock tydlig i mitt anförande om att alla lärare som var engagerade skulle belönas och inte bara dem i Ung företagsamhet, varpå jag yrkade bifall på förslaget om att uppmuntra och stimulera Ung Företagsamhet men avslag på att uppmärksamma och belöna engagerade lärare i just denna gren av undervisningen. Motionen röstades ned av den styrande vänsterkoalitionen som under debatten, med en vänsterpartist i spetsen, framstod som företagarnas värsta fiende.

Nästa motion var lagd av Åke Bjerselius (M) och handlade om Norrköpings waterfront och hur den kunde utvecklas. Kommunstyrelsen ansåg förslaget vara tillgodosett vilket inte helt förvånansvärt också blev resultatet efter voteringen.

Dagens tredje motion kom från Margaretha Ericsson (KD) och handlade om att införa en lokal värdighetsgaranti inom äldreomsorgen. Det var en mycket bra motion som borde ha fått ett bifall av de ledande politikerna i kommunen, men som alla andra förslag så icke. Vänsterpartierna nöjde sig med att kalla motionen redan tillgodosedd, vilket också blev beslutet i fullmäktige.

Min första motion till debatt under dagen handlade om att komplettera eller ersätta kommunens trygghetslarm så att de är kopplade till GSM och GPS. Anledningen till motionen är att pensionärer har pratat med mig om att dagens trygghetslarm endast är kopplade till brukarnas hemtelefoni. Med andra ord kan detta innebära problem när brukaren inte är hemma och det är dessutom mycket omodernt i ett läge där allt fler inte längre använder sig av hemtelefonin. Motionen ansågs vara besvarad med hänvisning till att det idag finns trygghetslarm kopplade till GSM-nätet. När jag under mitt anförande förklarade skälet till att motionen skrevs och undrade om alla idag alltså hade möjlighet till att få ett trådlöst trygghetslarm uteblev svaret. Motionen avslogs.

Nästa motion av mig handlade om att bygga ut kommunens infrastruktur för elfordon. Motionen fick som första SD-motion någonsin i Norrköping, bifall ifrån en hel nämnd, stadsplaneringsnämnden. Detta kom dock att ändras senare för att istället anses tillgodosedd. Om kommunen efter min motion valt att gå motionen till mötes för att slippa bifalla motionen eller inte kommer antagligen för alltid vara en gåta, men jag kan ändå konstatera att det kan anses ha varit en framgång för såväl oss som kommunen.

Min interpellation om hur kommunen avser stötta polisen i sitt arbete med att bekämpa spontankriminaliteten i Norrköping besvarades av kommunfullmäktiges ordförande Li Teske (S). Tyvärr var svaret, i likhet med svaret till min förra interpellation om att öka återvinningen av returbehållare ganska intetsägande. Svaret verkade ännu en gång främst grunda sig på att det inte var kommunens uppgift. Att det inte är kommunens huvuduppgift kan jag hålla med om och det har jag aldrig heller påstått, dock så bör det ligga i kommunens intresse att stötta polisen i sitt arbete, i detta fall kan ett sådant stöd handla om att sätta upp fler övervakningskameror där oplanerade brott ofta begås eftersom polisen inte har den befogenheten. I fallet med förra interpellationen bör kommunen stötta returpack för att få en grönare kommun. Klarar inte kommunen dessa uppgifter och anser kommunen att det är någon annans uppgift, ja då hoppas jag att Norrköpingsborna nästa val lägger sin röst på oss som istället tar vårt ansvar för en tryggare och grönare kommun. Då ska de inte lägga sin röst på maktfullkomliga och handlingslösa politiker som skjuter ifrån sig ansvaret på andra.

Kommunfullmäktige var annars under dagen ganska trevlig, även om det märktes att många ledamöter fortfarande applåderade trots att deras gruppledare, förhoppningsvis, bett dem att avstå från ett sådant oproffsigt beteende. Handlingslistan kan läsas här.

Under fullmäktige anmäldes även en ny motion av Sverigedemokraterna om att öka undervisningen om kommunismens brott mot mänskligheten. Motionen kan som vanligt läsas här.

Fredagen den 25 november började resan från Norrköping klockan 7.00. Vi var sju östgötska representanter som hade den äran att få åka med till denna kongress som endast sker vart annat år. Det var incheckning på hotellet när vi kom fram vid 10.30 innan vi kunde bege oss till kongressen och påbörja landsdagarnas öppnande som började med ett tal av SD Göteborgs distriktsordförande Mikael Jansson, som även är riksdagsledamot och tidigare partiledare för Sverigedemokraterna. Efter detta förklarades landsdagarna öppnat av partiordförande Jimmie Åkesson för att senare under dagen fortsätta med val av en ny partistyrelse, valberedning samt nya revisorer för partiet. Detta kom att innebära något stort för både mig och min partivän Johan Karlsson från Linköping eftersom jag blev invald i partistyrelsen som suppleant och Johan invald som en av landets sju valberedare. Vi är idag de enda Sverigedemokraterna från Östergötland som är funktionärer på riksnivå. Under kvällen samlades vi i olika grupper för att diskutera olika områden samt ställa frågor till personer i partiet som hade särskild kompetens inom det aktuella området.

Lördagen började med en tidig hotellfrukost för att strax, vid 8.00, gå över till mötesförhandlingar. Vi antog nya partistadgar men det mest  intressanta under dagen var givetvis antagandet av det nya principprogrammet som lyfter upp socialkonservatismen som partiets primära ideologi. Talarlistan för detta, som troligtvis var det ämne som gav mest uppmärksamhet i media, var mycket lång och det var en ganska bra jämvikt mellan de talare som var för respektive dem som var emot, dock visade det sig när votering begärdes att cirka 82 procent av ombuden stödde det nya programmet. Jag höll själv ett anförande om varför det nya principprogrammet var bra och att Mattias Karlsson, som är huvudförfattare till programmet, varit lyhörd under remissrundan och låtit alla komma till tals. Søren Espersen från Dansk Folkeparti höll ett anförande på svenska som en hälsning från sitt parti och Carina Herrstedt som är ordförande för SD Kvinnor hade en hälsning från kvinnoförbundet. Senare under dagen höll Jimmie Åkesson ett anförande som kan ses här. Fyra nya inriktningsprogram antogs och flera motioner han tas upp för debatt innan mötet ajournerades till söndagen. Under kvällen hölls den stora landsdagarsmiddagen för alla deltagare, som var mycket trevlig.

Söndagen var landsdagarnas sista dag och handlade främst om att behandla de motioner som var kvar att behandla. Under dagen höll både partisekreterare Björn Söder och Gustav Kasselstrand, som är ungdomsförbundets ordförande, varsitt anförande. Ni kan se Björn Söders anförande här och Gustav Kasselstrands anförande här.

Sverigedemokraterna hade en liverapportering från landsdagarna som kan läsas här.

I det stora hela har partistyrelsen fattat bra beslut, enligt mig. Jag ställer mig bakom partistyrelsens förslag till beslut i alla frågor, och tycker särskilt att det nya principprogrammet kommer väl till pass.

Ni kan följa landsdagarna live på denna länk. Efter landsdagarna kommer jag att skriva en sammanfattning som publiceras här.Annars vill jag rikta ett tack till valberedningen som föreslagit mig som suppleant i partistyrelsen.

Måndagen spenderades mest framför datorn på kontoret tillsammans med två partivänner. Vi fikade och diskuterade frågor som är viktiga att driva i dagsläget. Jag finslipade även på en kommande motion om att se till så att kommunen och framförallt kommunens skolor ökar undervisningen om kommunismens hemska brott mot mänskligheten. När jag själv var mellanstadieelev minns jag när vi lärde oss om nazismens förbrytelser och vi fick chansen att träffa en polsk jude som överlevt flera tragedier. Detta var otroligt lärorikt och har på riktigt hjälpt mig att förstå vilka hemskheter som utfördes av nazisterna i mitten av 1900-talet. Kunskapen om detta gör att jag idag vill göra allt jag kan för att motverka att något så fruktansvärt händer igen. Vi fick dock inte lära oss särskilt mycket om kommunismens brott och det är troligtvis ett stort skäl till den att kännedomen om Gulag är så svag bland landets ungdomar. Motionen är nu inlämnad och ska anmälas vid nästa kommunfullmäktige, måndagen den 28 november.

Höjdpunkten under tisdagen måste ha varit en föreläsning av David Eberhard som är chefsläkare vid Prima Vuxenpsykiatri Danderyd. Han är även författare till tre böcker och var under denna dag en del av den psykiatriska veckan. David pratade om mycket som är relevant inom dagens psykvård. Många av dem som är diagnostiserade med en sjukdom, är också diagnostiserade med flera andra sjukdomar. Anledningen till detta är för att diagnoserna ofta är liknande. Som exempel förde han bland annat upp bordeline personlighetsstörning som innebär emotionell instabilitet samt svårighet att reglera sina känslor.

Onsdagen hade också en höjdpunkt som var mycket intressant. På kvällen var det ett mycket viktigt möte om regionbildningen och på plats fanns förutom representanter för de andra sju riksdagspartierna och Vrinnevilistan fyra östgötska Sverigedemokrater. Träffen anordnades av Östsam och Landstingets respektive styrelseordföranden som ledde det hela mycket bra. Åsikterna kring den kommande regionbildningen var oerhört spridda. Vissa ville bara söderut, andra bara norrut, några vart som helst och sedan var vi några som gärna behåller vårt fina län som det är. En kristdemokratisk representant sa att ett samarbete inte behöver sluta vid en gräns, vilket är något vi Sverigedemokrater till fullo håller med om. Till skillnad från de övriga partierna var vi ensamma om att vara överens internt. Moderaterna och Miljöpartiet ansåg att det skulle vara ett misslyckande att inte bilda en större region, det spelade tydligen ingen större roll vem man bildade regionen med, målet var att bli större! Tillslut enades sjuklövern om att söka sig norrut och inleda en regionbildning med Södermanland, Västmanland och Örebro län. Tillsammans med Vrinnevilistan reserverade sig Sverigedemokraterna.

Torsdagen bestod mest av mejlande och telefonsamtal, detaljerna lär inte göra någon så värst mycket gladare så jag ska låta er slippa dem.

Fredagen bestod av två långa möten som tillsammans varade från klockan 10.00 till klockan 19.00 med endast 20 minuters lunch som bestod av en god Kinabuffé på Peking house som ligger mitt emot Rådhuset. Det diskuterades vid ena mötet bland annat hur framtiden kunde se ut för SD Östergötland och hur vi kan arbeta framåt. För att arbeta framåt kan det vara bra att även blicka bakåt och se hur man har tacklat problem och jobbat förr i tiden. Det märks, framförallt efter möten som dessa, att vi har gått igenom en otrolig resa och att vi fortfarande lär oss mycket under resans gång.

Under lördagen höll jag i en internutbildning, eller interndiskussion kanske man skulle kunna kalla det. Flera Sverigedemokrater som är aktiva i länet gick igenom allt det positiva och negativa i samhället och i den politiska vardagen som vi tacklas med. Det var en mycket lyckad, lärorik och trevlig träff som förhoppningsvis resulterar i ett fortsatt gott arbete för SD i Östergötland.

Thoralf började träffen med att berätta lite om sig själv och sedan om hur en arbetsvecka i riksdagen kunde se ut. När alla ditresta åhörare lyssnat , druckit och ätit klart fick de senare chansen att ställa frågor innan det var dags för hemfärd. Detta var den första av en rad aktiviteter som SD Östergötland planerat under den resterande delen av verksamhetsåret.

Under måndagen var det partistyrelsemöte i Riksdagshuset i Stockholm, och jag fick återigen träffa trevliga partivänner från olika delar av landet. Vid partistyrelsemötena har förutom partistyrelsen, även distriktsordföranden, två representanter från ungdomsförbundet, valberedningens sammankallande och vår internationella sekreterare närvarorätt. Partistyrelsen diskuterade allt möjligt, bland annat behandlingen av de motioner som lämnats in till partiets högsta organ, landsdagarna. Vad som också diskuterades var förslaget på de nya stadgarna och det nya principprogrammet. Båda dessa är oerhört välskrivna och jag hoppas verkligen att de går igenom på landsdagarna.

Under tisdagen påbörjade SKL sin tre dagar långa kongress i Norrköping. Eftersom det var lagt i Norrköping hade jag tillsammans med två andra Sverigedemokratiska östgötar chansen att vara med under gruppmötet och fick lyssna till de diskussioner som fördes inför de andra två dagarnas beslutsärenden. Det var mycket givande, även om jag var tvungen att lämna diskussionerna för telefonsamtal senare på kvällen.

På onsdagen var det efter lite skrivande på förmiddagen återigen dax för ett besök på SKL-kongressen. Till en början tog jag del av flera beslutsärenden för att sedan förflytta mig till stadsbiblioteket där Stefan Arrelid (MP) hade anordnat ”en strålande utställning om energi” för kommuninvånarna, där de fick chansen att ställa frågor till de olika partiernas lokala företrädare. Det kom tyvärr inte så många besökare, men vi politiker kunde sitta och diskutera hur Norrköping kunde bli en grönare kommun och hur ambitiösa miljömål ska uppfyllas. Svante Axelsson som är generalsekreterare för Naturskyddsföreningen Norrköping var också med och han kunde dela med sig av en hel del intressant fakta. Jag var tyvärr tvungen att lämna diskussionen innan avslut på grund av att få iväg försenade utskick.

Torsdagen var sista dagen för SKL-kongressen och den var relativt snabbt avklarad någon gång på eftermiddagen. Några av våra tillresta partivänner följde senare med mig till Rådhuset för titta på den vackra byggnaden. En del fika och diskussioner hann vi också med innan de var tvungna att åka iväg.

Fredagen började klockan 8.30 med gruppledarmöte i Rådhuset. Förutom mindre intressanta IT-frågor diskuterades debattklimatet bland förtroendevalda i Norrköpings kommun. Det var minst sagt en viktig punkt att prata om och jag hoppas att det nu kan ske en förändring. Tyvärr har debatten förändrats sedan valet till det sämre. Förutom hånflin, skratt, och klappande med händerna beter sig flertalet politiker sig väldigt illa åt när man möter dem. Någon röd tråd genom vissa partier finns egentligen inte, utan det finns trevliga respektive otrevliga politiker inom alla partier. Vid mötet lovades det dock att gruppledarna ska försöka stoppa handklappningen efter anföranden i talarstolen, vilket är nödvändigt för ett trevligare debattklimat. Vad jag dock glömde att prata om var det fräcka och osmakliga uttalandena eller påståendena som ibland lämnar våra politiska motståndares munnar. Vi kommer aldrig någonsin acceptera att bli förknippade med rasism eller andra främmande tankesätt. Det vill jag vara tydlig med.

Under lördagen hade SD Östergötland en träff för medlemmar och sympatisörer. Inbjuden som gästtalare var Thoralf Alfsson, som är Sverigedemokraternas man på östgötabänken i riksdagen. Det var ett otroligt lyckat möte med några nya ansikten. Samtliga åhörare verkade vara riktigt nöjda med Thoralfs insats och vi hoppas att han kan komma tillbaka än en gång i framtiden.

Kommunfullmäktige den 24 oktober varade länge. Klockan 13.30 började höstens budgetdebatt och alla partier använde sin tid under debatten. Jag själv talade främst om att jag tyckte det var tråkigt att inget parti alls har kontaktat oss för att få stöd för sina frågor eller sin budget. På grund av alliansens vägran till samtal har vi tyvärr ingen riktig opposition i Norrköping vilket både vi Sverigedemokrater, delar av majoriteten och flera av alliansens väljare tycker är tråkigt. Jag skulle vilja kalla framförallt borgerligheten för hycklare då de på ett lokalt plan tidigare samarbetat med både Sveriges Pensionärers Intresseparti (SPI) och Ny Demokrati (NyD) förut, två partier som har flera likheter med oss, men trots detta vill alliansen överhuvudtaget inte prata med oss Sverigedemokrater. Jag betonade att partiernas vilja att få ett så brett stöd som möjligt för sina respektive budgetförslag inte verkade vara särskilt starkt. Uppenbarligen låter de hellre sina förslag bli nedröstade än att tillgodose sina väljares önskan om att försöka driva igenom den politik de gått till val på.

Cornelia talade senare under debatten om allt krångel i budgetförslagen. Tjocka buntar med papper skickades ut till ledamöter, ersättare och tjänstemän där mycket av texten återupprepades och i det stora fanns ett budskap: ”Norrköping fungerar jättebra och nu ska vi bli bättre.” Flera ledamöter tyckte det var märkligt att man kunde kritisera texterna som skrivits och ansåg att Cornelias inlägg var det märkligaste de varit med om.

Efter den långa och intensiva budgetdebatten var det dags för beslutsärenden. Först kom en motion från Teresa Carvalho (S) om att börja filma kommunfullmäktiges sammanträden. Det var givetvis en mycket bra motion och ett förslag som jag också tänkt lägga till kommunfullmäktige men avböjde då detta kom in. Med videoinspelade sammanträden minskas tröskeln mellan beslutsfattarna och invånarna, vilket i högsta grad är något vi Sverigedemokrater eftersträvar. Väl införstådd i hur det fungerar bland Norrköpings politiskt korrekta elit förstår jag att detta även var det bästa för kommunen då motionen med all sannolikhet skulle avslagits om den kom ifrån mig som Sverigedemokrat. Motionen blev bifallen med ett förtydligande om att det ansågs vara ett symboliskt bifall och att kommunen skulle införa detta när det ansågs finnas pengar över. Även nästa motion kom från Teresa Carvalho och Morgan Eklund (S). Denna gång handlade det om en utredning av kommunens programvara inom dataverksamheten.

Nästa motion till debatt var skriven av undertecknad och handlade om att alla partier, på samma grund ska få insyn i kommunens alla styrelser och nämnder. Det tillhör i mina ögon en demokrati att se till att även mindre partier har rätt till att följa alla de viktiga samtal och debatter som förs inom kommunens verksamheter. Vi respekterar självklart att alla partier inte har platser i dessa, även om det känns lite tråkigt när Vänsterpartiet som fick 19 röster mer än oss och Kristdemokraterna som fick 1088 röster mindre än oss får platser i dessa men inte vi. En simpel insynsplats, som inte kostar kommunen någonting, bör rimligtvis inte vara något problem kan man tycka. Detta håller dock inte sjuklöverns politiker med om. De ansåg att vi lika gärna kunde läsa de protokoll som förts från alla dessa sammanträden. Motionen avslogs, och jag frågar mig då fortfarande, varför är de så rädda för att vi ska få samma insyn som alla andra? Hur kan våra politiska motståndare ha mage att kritisera oss för att inte lägga en budget ett år efter inträde i kommunpolitiken och utan full insyn i kommunens arbete?

Min mest kontroversiella motion om att införa ett mångkulturellt bokslut var nästa ärende. Med mångkulturellt bokslut menar vi på att kommunen årligen ska redovisa negativa och positiva aspekter för den senare tidens invandring till kommunen, främst ur ett ekonomiskt perspektiv. Varför det är kontroversiellt att redovisa för kommuninvånarna vad deras skattepengar används till är för mig en gåta, men det får man leva med i ett land där allt kring invandringens negativa konsekvenser tabubeläggs. Sjuklövern verkar inte förstå att all politik handlar om just prioriteringar, och för att prioritera rätt bör givetvis också siffror redovisas för invandringen.

Delar av kommunfullmäktiges sammanträde bevittnades och filmades av Johan Karlsson (SD) och Jonas Andersson (SD) från Linköping. Att de filmade delar av fullmäktige verkade skapa ett stort intresse bland journalisten från Norrköpings Tidningar samt flera ledamöter som var på plats. Märkligt tycker nog de flesta som var med, inte minst eftersom vi just klubbat igenom att fullmäktige skulle spelas in i framtiden.

Johan och Jonas beskrev vårt sammanträde som skrämmande. De blev chockade över sandlådenivån bland Norrköpings sjuklöver samt alla absurda och osmakliga antydanden. De sa sig båda vara oerhört glada över att sitta i fullmäktige i Linköping istället för Norrköping. Förhoppningsvis får sjuklövern i framtiden se sitt agerande på film om de inte redan idag insett hur de beter sig. Då, om inte redan kommer de att skämmas.

Jonas skrev ett blogginlägg om besöket som kan läsas här. Norrköpings Tidningar har skrivit några dåliga och vridna artiklar om sammanträdet som kan läsas här och här.

Vid fullmäktige anmäldes en ny motion samt en interpellation av mig som kan läsas här.

Gång på gång frågar jag mig själv varför vänsterstyret i Norrköping känner sig så träffade av att läsa Cornelias inlägg. Mina partivänner Jonas Andersson och Johan Karlsson från Linköping bevittnade delar av vårt senaste kommunfullmäktigesammanträde. De var chockade över hur vi blev behandlade, och uttryckte sig i stil med att det var bland det värsta de varit med om när det kommer till vuxna människor. Flera ledamöter gjorde absurda och mycket osmakliga antydanden, som inte alls hör hemma i en folkvald församling.

Är det för att de har dåligt samvete efter ett dåligt bemötande av oss Sverigedemokrater eller kanske de bara lusläser våra texter för att vinkla någonting som sedan kan användas emot oss för att på så sätt vinna billiga politiska poäng?

Oavsett vad det handlar om tycker jag att anklagelserna mot Cornelia har gått alldeles för långt. Endast den mest illvilliga läsaren kan tolka hennes text som ett hot eller som att det skulle vara en antydan till att våra folkvalda representanter skulle avrättas. De som har följt Cornelia och hennes blogg förstår att det handlar om en person som avskyr krig och är emot något så sjukt som dödsstraff.

Som svar till Teresa Carvalho (S) och Kikki Liljeblad (S) vill jag säga att om Cornelia hade önskat avrätta folkvalda politiker så skulle det inte vara okej på något sätt. Ett sådant fruktansvärt tankesätt är inte förenligt med att vara Sverigedemokrat. Att vara Sverigedemokrat innebär att man tror på gemenskap och solidaritet. Det innebär även en betydligt större tro på yttrandefrihet och demokrati än vad ni och de andra riksdagspartierna gör idag.

Ni som tidigare följt Cornelia Dahlbergs blogg kan numera följa henne här.

Det är inte bara Håkan Juholt och Lars Ohly som leker med hink och spade under demokratins viktiga debatter. Det visar sig även vara fler, från så väl alliansen som de rödgröna. Nu kritiseras allianspolitiker för att ha stöttat några av våra förslag här i Norrköping. Tydligen ska politiker från andra partier inte få rösta för de förslag som vi driver även om de anses vara bra. De ska i stället svika den uppgift de är valda för, att föra den politik som de själva och deras väljare tror på.

Man kan fråga sig hur snacket skulle gå om vi inte lämnade in några motioner eller om vi lämnade in färre motioner än genomsnittet. Hur skulle tidningsrubrikerna se ut om våra motioner endast handlade om våra kärnfrågor? Antagligen skulle svaret på den första frågan vara att vi är inaktiva. På andra frågan skulle svaret vara att vi endast bryr oss om ett fåtal områden inom politiken, exempelvis våra profilfrågor som invandringspolitiken eller äldreomsorgen.

Det som i dag retar upp våra politiska motståndare är att vi i Norrköping är det mest aktiva partiet när det gäller att lämna in motioner samt att vi driver frågor inom alla politiska områden. Då är det klart att våra politiska motståndare är rädda. De inser att vi tar de stora samhällsproblemen på allvar, oavsett vad det handlar om.

Sverigedemokraterna är inget enfrågeparti. Vi driver precis som andra partier frågor i flera områden och har en bred och välplanerad grund att stå på. Vi har givetvis också en fördel, vi är inte bara ett politiskt parti, vi är även en folkrörelse som driver frågor som många i dag tycker är viktiga. Därför är våra förslag folkligt förankrade och borde även få stöd från andra politiker.

Som jag flera gånger tidigare har nämnt så finns det inget parti som har monopol på någon politisk idé. Det betyder inte att vi kan kopiera andra partiers motioner, och det gör vi inte heller. Dock inspireras vi av idéer från olika organisationer, företag, privatpersoner och till och med andra partier. Det är vårt ansvar som politiker att driva frågor som vi tror kan göra vår kommun, vårt län eller vårt land bättre. När andra partier sviker sina väljare genom att inte driva sin politik framåt eller rösta för våra förslag, trots att det är förslag som även de gillar, ja då har det gått riktigt långt. Då har det helt enkelt spårat ur.

Vilken annan sida skulle skriva om låga straff som ges till grova brottslingar eller om tabubelagd statistik? Tystnaden från gammelmedia av viktig information har gjort att det funnits ett stort behov av en sida som PI och jag är övertygad om att de politiskt korrekta som nu firar PI:s död inte kommer kunna fira så länge. Nu har nämligen bloggen Avpixlat dykt upp, och om inte den blir lika stor som PI så lär någon annan sida skapas.

Till gamla skribenter för PI, tack för ett fantastiskt arbete! Själv tänker jag nu fira Socialdemokraternas kraftiga väljartapp.

Inte helt oväntat hade SSU och hittepågruppen ”Linköping mot rasism”, som består av en grupp dåligt organiserade vänsterextremister en motdemonstration. Ett 30-tal poliser var väl förberedda med avspärrningar och utrustning fall om att något skulle hända. Trots detta lyckades motdemonstranterna störa mötet så att flera av åhörarna inte kunde höra talarna och demokratiföraktet bland vänsterfolket kunde inte bli mer tydligt.

Polisen kroppsvisiterade nio personer, beslagtog knogjärn, avvisade motdemonstranter från platsen och grep två stycken. Totalt gjordes tre anmälningar om störande av allmän sammankomst och en anmälning om förberedelse till grov misshandel.

För det första så ville jag att alliansens politiker skulle ta ställning om de ska försöka driva sin egen politik framåt genom breda lösningar eller om de ska fortsätta ignorera faktumet att vi finns och kanske kan bistå med hjälp. Det handlar inte om att ta ställning för eller emot ett utbrett samarbete.

För det andra har jag varit mycket tydlig med att vi jobbar för vår politik och ingen annans, men att vi har liknande åsikter i vissa frågor och att alliansen (samt vänstermajoriteten) på så sätt kan söka stöd hos oss för att få igenom sina förslag.

Till och med Jonsson borde förstå att vi som mittenparti, och efter nästa val förhoppningsvis även vågmästare, har en hel del gemensamt med såväl alliansen som dagens majoritet. Om Jonsson och hennes centerparti vill få igenom sin politik när vi är vågmästare utan att tala med oss kan hon nog räkna med att säga adjö till sina väljare som hoppats på att hon skulle göra sitt bästa för att få igenom Centerpartiets förslag.

I inlägget skyller Bergqvist ifrån sig anklagelserna om att Moderaterna eller alliansen i Norrköping skulle förhandla med oss. Han har helt rätt, tyvärr förhandlar inte alliansen eller majoriteten med oss. Dock har det hänt att allianspartierna har stöttat några av mina motioner, om än färre än vad de borde med tanke på vad deras syfte är, att representera sina väljare. De har dock gjort ett bättre jobb än majoriteten som gått emot varje förslag, trots att det bör finnas ett brett stöd för flera förslag även bland deras väljare.

Bergqvist och flera av hans vänner från alliansen fortsätter att påstå att vi skulle plagiera deras förslag. Det är ett rent påhitt. Ett exempel som Bergqvist använder är en motion som vi lämnade in om att införa en äldreombudsman i kommunen, ett förslag som är mycket vanligt för Sverigedemokrater att lägga och som är väl förankrat i vårt kommunpolitiska dokument. För att Folkpartiet också velat införa en äldreombudsman för många år sedan skulle vi alltså enligt alliansen ha plagierat dem. Precis som jag skrev till Bergqvist så kan allianspolitikerna då glömma att lägga t.ex. motionen om att införa en parboendegaranti, som vi varit först med. Jag gick knappast upp i talarstolen för ett år sedan när detta diskuterades och anklagade Kristdemokraterna som lagt denna motion för plagiat eller för att stjäla vår politik. Istället välkomnar jag förslaget.

Alla motioner vi har lagt är skrivna av mig, och i vissa fall har några av mina partivänner i Norrköping hjälpt till. I en kommentar passade jag på att fråga varför det är så farligt att söka stöd hos oss gällande t.ex. förbättrade vilkor för pensionärer eller varför inte förbättrade möjligheter för kommunens småföretagare. Svaret var att det bara var ett faktum att de inte söker stöd eller förhandlar med oss och att om de söker stöd utanför alliansen så pratar de med vänstermajoriteten.

Alliansen har en betydligt större chans att få igenom sin företagarpolitik om de söker stöd hos oss än om de pratar med vänsterpartierna som står långt ifrån både dem och oss i den frågan. Det är pinsamt att alliansen (och de rödgröna) ska vara så envisa med att inte söka stöd hos oss i frågor där vi kan komma fram till gemensamma lösningar.

Det är dags för alliansen att ta ställning. Ska ni göra vad ni kan för att bedriva er egen politik framåt eller ska ni svika era väljare för att inte prata med oss?