När jag kom ut…

… som Sverigedemokrat. Ja, det är nog många Sverigedemokrater som har en liknande historia att berätta. Det är dock värt att än en gång visa politiska motståndare, släktingar och vänner om vår verklighet.  Det är viktigt att fler förstår den tid som många av oss aktiva och öppna Sverigedemokrater har tvingats ta oss förbi. Det är också viktigt att folk ska förstå varför vi står fast, och för min del även varför jag inte ångrar en dag av mitt engagemang.

Jag blev tidigt politiskt intresserad, långt tidigare än de flesta aktiva politiker. Jag skulle vilja påstå att jag är något av en politiknörd, varpå jag länge har granskat olika partier, ideologier och åsikter. Någon gång år 2005 fick fann jag, då boende i USA, Sverigedemokraternas hemsida. Jag visste ingenting om partiet mer än att de likt mig var kritiska mot den förda invandringspolitiken samt med kraft ville ta tag i kriminalpolitiken. Jag hade under mina år i USA sett en kraftig förändring av Sverige, och den blev allt tydligare för mig eftersom jag åkte hem till Sverige varje jul- och sommarlov.

Efter att ha skummat igenom de dokument som fanns att läsa om Sverigedemokraterna fann jag att det var ett parti som tilltalade mig. Det var dock ingen nyhet för mig att partiet hade en dålig stämpel som främlingsfientligt, men som den envisa person jag var brydde jag mig inte om rykten utan ville se hur verkligheten i partiet såg ut med mina egna ögon. Sagt och gjort, efter flytten till Sverige år 2007 sökte jag upp en aktiv Sverigedemokrat för att bilda mig en egen uppfattning. Detta möte, och de möten som skedde efteråt, raserade omedelbart den bild av partiet som fanns hos folk i allmänhet och hos media i synnerhet.

Steget att bli medlem var därför inte särskilt svårt att ta, även om det endast var ett fåtal personer i min närhet som kände till min nyfunna partipolitiska tillhörighet. Jag blev snabbt mycket aktiv och blev tillsammans med en annan partivän plötsligt de mest drivande Sverigedemokraterna i Norrköping. Detta medförde så klart att engagemanget snabbt blev känt varpå jag förlorade flertalet ”vänner”. Förutom detta nekades jag sommarjobb trots bra meriter och rekommendationsbrev. En stämpel sattes i pannan på mig som om jag vore en galen extremist och trots alla mina goda relationer till vänner från världens alla hörn såg man på mig som en rasist. Då jag var student på Linköpings Universitet var en av mina stora förhoppningar att mitt politiska engagemang skulle förbli en hemlighet för att slippa ryktesspridning. När till och med flera släktingar började ta bort mig som vän från facebook och min dåvarande flickväns föräldrar, som från början tyckte bra om mig helt plötsligt såg mig som en idiot hade den sociala stigmatiseringen nått en ny nivå.

Attacker, hot och respektlöst beteende från politiska motståndare är nog sådant som många Sverigedemokrater varit bekymrade över. För min del är det mycket detta om gjort att jag kämpat vidare för ett bättre Sverige. Som en övertygad demokrativän och politisk nörd skulle jag aldrig låta dem stoppa mig. För varje hot jag fått har jag delat ut fler flygblad. För varje attack har jag kampanjat mer och för varje spottloska har jag skrivit ett nytt blogginlägg. Det är trotts detta skönt att man mer eller mindre kan placera dessa händelser i historieboken även om de varit betydelsefulla för ens allt mer starka engagemang.

Nu är det nya tider. Förutom att jag är glad över att jag vet vilka som är äkta vänner vet jag också att mina nära respekterar de val jag tar. De sanna vännerna är dem som respekterar vem man är och vilken väg man väljer att gå, oavsett vad de själva tycker. Sedan den värsta tiden har mycket också förändrats och det är nu för tiden mer okej att säga att man är Sverigedemokrat. Det är något jag säger med stolthet. Från att ha fått höra glåpord vid flygbladsutdelningar kan man nu räkna med flera uppmuntrande klapp på ryggen och folk som tackar för engagemanget.

Detta har varit en otrolig resa och det finns inte en dag som jag ångrar. Jag kan egentligen bara konstatera att mycket tack vare de vänsterextrema krafterna kombinerat med andra intoleranta personer har jag vuxit som person.

Med dessa ord skulle jag vilja citera just vänsterextremisterna: Kampen fortsätter.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: