Hemliga inspelningar

I Aftonbladet har det cirkulerat diverse hemliga inspelningar av SD:s Linus Bylund. Den numer uteslutne Marie Edenhager kommenterar även det här med hemliga inspelningar. Efter förfrågan från Aftonbladet säger hon sig också ha funderat över om hon blev inspelad eller ej av partikamrater i SD. Uteslutne Patrik Ehn säger senare att det lär finnas personer som arbetar med någon form av underrättelseverksamhet i partiet. Hur ligger det då till egentligen?

Personligen kan jag tycka att det hela låter bisarrt, om jag inte själv såg detta som ett problem, eller snarare personerna som sysslar med dessa inspelningar som ett problem. Sverigedemokraterna är ett enat parti, men vi kan inte förneka att det även hos oss finns olika viljor, det är fullt naturligt i ett politiskt parti. Detta behöver inte vara något problem, om inte enskilda personer styrs allt för mycket av en egen agenda – vilket tydligt är fallet hos de som spelar in privata och slutna samtal. Det handlar om folk som spelar in onyanserade samtal som berör en del av en helhet. Kort och gott kan hela bilden av vad som sägs omöjligen komma fram och syftet med inspelningen är att lyfta ett särskilt sammanhang.

För flera år sedan spelades ett samtal in mellan mig och en dåvarande partikamrat. En god vän till mig drabbades av samma sak, ungefär samtidigt och båda dessa samtal figurerade förra våren i Expressens TV-program Primetime. I privata samtal, med en skämtsam ton, som den där Linus säger sig ”hata Kent”, är det rimligtvis inte konstigt om man inte är övertydlig. Personer som på grund av egna konspirationer väljer att använda dessa inspelade samtal för att slå mot enskilda individer har ingen respekt från min sida. Inte heller de journalister som utnyttjar sin position för att sprida detta och gladeligen köper materialet för att skapa någon form av konstlad spricka.

Givetvis kommer det även i framtiden komma fram inspelade samtal. Vad man då istället bör fundera över är varför någon överhuvudtaget sjunker till en sådan nivå som det är att välja att spela in ett samtal från en enskild unik situation. Än värre, vad säger det om personerna som själva kommer på en historia kring det aktuella samtalet?

Ärligt talat. Det kommer ut mer sanning om man spelade in samtalet hos lekande barn i en sandlåda. Kanske är det just där som dessa personer egentligen hör hemma.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: