Sanningen bakom riksdagsskolket (voteringar)

Skolk är aldrig bra. Skolk är särskilt dåligt i de fall skolkaren i fråga har viktiga uppdrag. Av den anledningen är det naturligtvis positivt när skolk uppmärksammas, oavsett om det handlar om förtroendevalda, anställda på ett företag eller skolelever. Gällande förtroendevalda har man till och med gått så långt att det finns en hemsida, som publicerar öppen statistik över riksdagsledamöters frånvaro vid voteringarna. Utöver detta skrivs det då och då om ”riksdagsskolk” i olika tidningar. Grundtanken är bra, men inte helt oproblematisk, och jag tänkte redogöra för varför detta är problematiskt.

Under förra mandatperioden var Sverigedemokraterna det parti med högst närvaro vid voteringarna. Skälet till detta var flera, men då hade vi som parti en betydligt svagare vågmästarställning än vad vi har idag, vilket gjorde att närvaron var betydligt viktigare. Vår närvaro var i många avseenden avgörande för vilka förslag som skulle gå igenom.

Idag, när vår vågmästarroll är starkare görs i flera fall en annan bedömning då vi har en betydligt sämre voteringsnärvaro, men det är inte heller särskilt konstigt. Politik handlar om prioriteringar. Det handlar om ansvarstagande och om att hela tiden driva på för förändring. Riksdagsledamöter har flera roller som kretsar kring omröstningarna. Vi behöver bygga nätverk och vidhålla kontakter, sprida vårt budskap och lyssna till såväl åsikter och problem som att finna lösningar på det som behöver åtgärdas. Vare sig vi i vårt arbete talar med enskilda personer, gör studiebesök eller sitter och läser diverse olika dokument är det viktiga delar i vårt arbete, som gör att vi kan fungera som goda företrädare för våra respektive väljare. Att trycka på en knapp två gånger i veckan är också en del av vårt jobb, men enbart en liten del av helheten.

Varför ger då sidor som riksdagsskolket.se en så missvisande bild? Till och börja med är det lätt att se att de som ”skolkar” mest från voteringarna också råkar vara några av de främsta företrädarna för sina respektive politiska partier. Det handlar om partiledare, gruppledare och talespersoner för olika politikområden. I många avseenden ser vi likaså hur de med internationella uppdrag sticker ut. Grundskälet till detta är just det jag skrev tidigare, de har många uppdrag som bör ses som viktigare, som exempel kan vi nämna de svenska representanterna i Europarådet (för SD:s del ingår undertecknad tillsammans med Johan Nissinen). Europarådets parlamentariska församling sammanträder för session fyra gånger per år och utöver detta finns utskottsmöten (med mera) som företrädarna kan och i många fall bör gå på. Samtliga sammanträden har, sedan jag själv ingått i delegationen, skett när det samtidigt har varit en normal arbetsvecka i riksdagen. Samtliga representanter av våra svenska delegation får per automatik en högre frånvaro i Sveriges riksdag, men samtidigt är vi den mest aktiva delegationen i Europarådet, enligt färsk statistik.

Utskottsresor och studiebesök är också något som våra riksdagsledamöter förväntas delta i. Detta är en uppfattning som delas av många, men samtidigt är det också flera av dessa resor som krockar med riksdagens voteringar. Att sitta och trycka på en knapp i riksdagen, när majoritetsförhållandena redan är säkerställda, bör med andra ord inte vara lika högt prioriterat för en seriös företrädare.

Jag förstår att det är lätt för media att skapa rubriker och sälja nyheter genom att fortsätta med spridningen av politikerförakt. Jag skulle dock vilja vädja till berörda journalister att sätta sig in i riksdagsarbetet innan den här typen av ”nyheter” sprids. Ingen gynnas av felprioriteringar inom politiken, och ingen gynnas av en missvisande bild av våra främsta folkvalda representanter. Ingen gynnas heller av att sjuka politiker tvingas till bänkarna för knapptryckning (ja, även sjukskrivna ledamöter räknas som skolkare i statistiken).

Att granska politikerskolk är bra och tyvärr finns det ett antal företrädare som inte tar sitt uppdrag på allvar. Det vore därför bra om man fokuserade på att granska just dessa ledamöter, som de facto inte har skäl för sin höga frånvaro, istället för att enbart utgå från riksdagens voteringsstatistik. Då kan partierna istället fokusera på att ta sitt ansvar och välja bort dessa från sina respektive listor i framtida val.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: