Ovilja till samarbete tyder på väljarförakt och brist på eget omdöme

Vi ser det nu och har sett det förut. En ickepolitisk debatt om hur politiska partier bör förhålla sig till Sverigedemokraterna. Hur ska man samtala med oss Sverigedemokrater när politiska beslut ska fattas och hur ska det kunna skapas stabila styren av vårt land? Är det okej att styra utan oss men med vårt stöd och är det okej att styra tillsammans med oss? Är något mellanting okej?

Först och främst är frågan fruktansvärt löjlig. Det är den här typen av resonemang vi försöker undvika på dagis och i grundskolan. Alla är vi olika, självklart tenderar vi då också söka oss till personer som är mer lika, men för den delen bör vi visa ömsesidig respekt. I skolans värld är det något lättare, då man helt enkelt väljer att umgås med de man känner att man passar ihop med, kanske med personer som delar ens intressen. Eller så handlar det om grupparbeten, då har en elev i vissa fall inget val utan arbetar tillsammans med andra för att gemensamt göra ett gott arbete. Ett sådant scenario liknar det politiska klimatet.

I vissa kommuner finns det samarbeten som få kan förstå sig på. Moderater som samarbetar med Vänsterpartister, och Socialdemokrater som styr med Moderater. Inget konstigt egentligen, då de funnit modeller för att gemensamt axla ett politiskt ansvar. Där de tycker samma sak samverkar de, där de inte gör det får det bli någon form av kompromiss, men i praktiken slutar det alltid med att förtroendevalda gör vad de kan för att uppfylla så många av sina väljares önskemål som möjligt.

Helt plötsligt har vi dock hamnat i en situation där hela idén med den representativa demokratin har rubbats. Skälet är att ett förhållandevis nytt och i många avseenden politiskt inkorrekt parti har vuxit snabbt och fått ett starkt stöd från en stor del av Sveriges befolkning. Med hänvisningar till att man inte delar Sverigedemokraternas värdegrund eller anser att vår historia är problematisk (vad nu historien har med nuet att göra) utesluter vissa att man ens samtalar med oss. Andra utesluter ”enbart” samarbeten med oss, men menar att enskilda samtal är naturligt (tur det). Låter det inte en aning märkligt att någon som är tillsatt för att driva en specifik politik inte gör det. Jo naturligtvis.

Jag valde att ansluta mig till Sverigedemokraterna, inte för att jag delade partiets politik till punkt och pricka, utan för att jag såg det som det parti i svensk politik som hade den bästa övergripande politiken. Låt säga att jag, i min roll som Sverigedemokratisk företrädare, väljer att samarbeta med Kristdemokraterna i en enskild fråga. Håller jag med dem om allt då? Nej, självklart inte. Jag hade i sådana fall troligtvis sökt mig till Kristdemokraterna från början. Delar jag deras ”värdegrund”, vad det nu innebär? Nej, främst handlar det om att vi kanske tycker lika i en specifik fråga och då försöker samsas för att gemensamt driva den frågan. Handlar det om ett rent styre blir det en aning svårare, men inte omöjligt. Det viktiga här är att hela tiden kämpa för sin egen politik, om det blir mer av ens egen politik genom samarbete med ett annat parti, ja vad är då problemet?

Det fenomen vi sett tyder på ett väljarförakt. Det är trots allt väljarna som gett Sverigedemokraterna det stöd vi har i kommuner, landsting och i riksdagen. Att inte samtala eller kunna tänka sig att samarbeta med oss i enskilda frågor vittnar enbart om brist på eget omdöme i förhandlingarna.

Min syn på detta är tydligt. Förhandla för dina väljares intressen. Kan man som företrädare inte avgöra vad som är ”rumsrent” och inte så kanske man inte har i politiken att göra.

 

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: